Inte för att jag tror på Gud, men börjar tro på detta

Ligger i min säng och kollar på premiären av den nya serien Avengers. Har min katt liggandes på magen som täcker upp halva tv bilden med sin feta stuss, men mysigt är de:)
Har pratat med min läkare idag och efter min medicinering på tre veckor så har mitt knä inte blivit bättre, har fått tillbaka min smärta och hugg i knät vid belastning. Går att äta medicin hela handbollssäsongen för att få bort smärtan men frågan är om mitt knä blir sämre av de och när jag väl slutar äta mina tabeller efter säsongen och smärtan är tillbaka som nu, vad gör jag då?
Kan ju inte leva på tabletter hela mitt liv, just nu vill jag bara att mitt knä jag bli helt och att jag slipper all smärta, speciellt i vardagen, som att gå i trappor eller böja sig ner. Medicinen hjälper ju som sagt att ta bort all sådan smärta, men jag tänker att de måste vara något fel på knät eftersom de gör så ont, eller? Lurar jag mig själv genom att äta medicin och skjuta fram problemet eller eventuellt göra de värre?
Ingen vet som sagt svaret, så de är upp till mig.
Själv vet jag inte vad jag ska göra. Tror inte på att smärtan bara kommer försvinna bara för att jag kommer äta tabeller mot knät i flera månader. Men tror inte på de andra alternativet heller som är att gå ner i belastning och aktivitet och bara träna excentriska övningar och sådant som inte gör ont, för att sedan stegvis öka belastningen tills man är tillräckligt stark för att komma tillbaka till handbollsplanen. 50-100 % chans att de blir bättre på en 6 månaders period enligt Google. De är för mig inget alternativ eftersom då kommer säsongen vara över utan att jag får sätta min fot på planen, IGEN!!
Tillbaka till att äta diklofinak som min läkare rekommenderar. Jag har testat de i två olika omgångar utan framgång. Eller framgång får jag såklart så länge jag äter dom men när jag gör ett uppehåll så kommer all skit tillbaka som de va innan, har dock förhoppningsvis blivit lite starkare på cupen eftersom jag har kunnat träna på mer utan smärtan.
Sedan är de ju en till sak som påverkar allt negativt. De är min rygg. Har knappt sprungit nåt på ca 11 månader. Genom min medicin så kan jag vara med på träningarna, men eftersom jag är mycket svagare i mitt opererade knä så kompenserar jag löpningen och alla rörelser, riktningsförändringar osv genom att driva på med mitt starkaste ben vilket gör att jag felbelastar hela min kropp och speciellt ryggen. Kan efter en veckas vila sitta upp i några minuter innan jag får ont i ryggen, så känner mig verkligen som en gammal kärring nu.
Summan av kardemumman är att jag måste bli starkare i mitt höger knä och för att bli de måste jag träna riktig hård styrka och för att kunna göra de måste jag äta diklo och för att kunna äta diklo så måste min rygg bli bra först.
Namn: Linda Cadario Ålder: 25 (enligt passet) Längd: 1.82 (enligt passet) Serier jag gillar: true blodd, desperate housewives, svenska hollywood fruar, simpsons Filmer jag gillar: Avatar, Ttransformers, Terminatior 2, The holiday, Avengers, Hunger games Mat jag gillar: Tacos i alla dess former, grillat kött. Husdjur: Katten zero, 4 stycken ökenråttor, Gandalf, Gollum, Badboy och Asshole.