cadario.blogg.se

Är så sugen på att tatuera mig. Har velat gjort de i flera år men har inte känt att jag har hittat något som jag verkligen vill tatuera in på min kropp för alltid. Men så kanske de är första gången för alla, att man tvekar. De kanske är mer unikt att inte tatuera sig. Har läst att just svenskar är bland de mest tatuerade folket i världen.

Man vill ju verkligen hitta/skapa en text, symbol eller bild som är unik och som betyder mycket för en själv. Jag har alltid varit inne på vingar eller nåt som skulle föreställa sig frihet. Vill även ha en text som skulle påminna mig om bra saker och som skulle peppa mig i livet. Finns så mycket men inget perfekt.
Här är lite inspiration som jag tycker är fint.

Har även hunnit med och köpa en båt idag. Har ställt in den i ett förråd så vi är redo för sommaren 2014.

Ska försöka somna tidigt ikväll. För jag är chaufför till gästerna från Gran Canaria. Klockan 04.00 går taxin från Skövde till Landvetter. De har varit så kul och ha dom här. Blev en helhelg i stugan med massa kortspel och god mat, tvättning och polering av bilen samt kräftskiva med fint besök av Ewelina och Lollo.

Vi har även sett en grym handbollsmatch i skara sporthall mellan Sävehof och Skövde, blev tyvärr förlust med 4 bollar tillslut om jag minns rätt. Men de va den bästa matchen på över ett år från Skövdes sida. Så framtiden ser bra ut.

Har även varit på bio, såg den svenska filmen om Monica Z, jag som inte är ett stort fan av just svenska filmer, blev väldigt förtjust i denna. Riktigt bra film som jag rekommenderar starkt att alla ska se. Tror jag även ska börja lyssna på lite Monica musik också.

Just nu lever jag i förnekelse. Jag förnekar att mitt knä är helt kass utan mina smärtstillande och inflammationsdämpande medicin. Men verkligheten kommer ikapp och tiden går, till vilken nytta?

Nu ska dessa två underbara Muppar lämna mig. Men som tur är kommer som tillbaka snart.

Som vanligt på torsdagar så är vi på quiz på Harrys. Har även finbesök av Nisse, så kul att träffa henne va ett år sedan sist.
Fick idag träningsförbud av min sjukgymnast eftersom min rygg är helt kass efter all felbelastning. Så nu blir de en lugn helg utan träning, hur ska jag klara detta, vad ska jag nu roa mig med på dagarna?! Kommer nog komma på något annat alternativ till träning, långpromenad kanske?

Men har lyckats simma en kilometer idag och kört lite gym på överkroppen med Nisse, hoppas hon får träningsvärk imorgon av PT-Linda. Min rygg är inte bättre efter simningen men inte sämre heller så de kan inte ja varit så farligt, bra att basta också.

Har ätit mig mätt på en grym hamburgertallrik på Harrys och väntar nu in resultatet från quizen, tippar på att vi kommer i mitten.

Här kommer lite bilder från mitt, pappas och Åsas lilla sommarstuga vid viken.

Idag va jag och Sara på upptäcktsfärd i hamnen här i Stavsnäs. Vi hittade ett gammalt övergivet hus, där alla fönster och dörrar va igen spikade, men vi hittade tillslut en ingång via en uteteras med massa glas. De va helt kolsvart i hela huset eftersom allt va förtäckt och solen inte kunde skina in. Så hade på min ficklampa på mobilen och lös, de va 4 våningar och hur stort som helt. Kakelugn i varje rum men allt va sönderplottrat och de va spår av ölburkar där vi tror art ungdomar säkert ha festat i huset och även uteliggare. I varje nytt rum jag klev in i så trodde jag att de skulle vara någon bakom dörren, men som tur va så va de helt öde. Tänk att kunna köpa denna gigantiska hus precis ovanför en strand med havsutsikt.

Jag fick inte sova i mitt rum i stora huset hos Maria och Bengt ikväll , eftersom halva tjocka släkten ska sova över i huset, Sara, Leah, Oliver, Elin, Ida, Mamma, Maria, Bengt och jag. Har varit mycket lek och skrik från barnen men de är som vanligt när de är mycket ungar. Gillar när de är mycket folk i huset, men man får lätt huvudvärk.

Nu ligger jag och mamma i den lilla gula stugan på 6 kvm och har de mysigt med tända ljus och en mini tv som vi inte får igång. Jag fick ligga på överslafen utan något räcke så om jag är blåslagen imorgon så vet ni att jag ramlat ur sängen i sömnen.

Har precis sett ett avsnitt av Sveriges bästa äldreboende, de är en serie där man följer ett äldreboende i Lycksele i Lappland. Man får följa och se hur allt fungerar och hur personalen tar hjälp av kockar, läkare, dietister mm för att få ett bättre äldreboende. Mer än hälften av alla på hemmet hade medicinerats felaktigt och häften hade näringsbrist, flera av dom va i sådant dåligt skick att om inte läkaren hade undersökt dom och ändrat på deras medicin och livsstil så hade dom troligtvis varit avlidna inom någon månad. Detta är ett typiskt boende för äldre och de finns i hela Sverige. Jag blev verkligen berörd och stött av hur allt fungerar i vårat samhälle ibland. Kostnaden för att bo på hemmet är ca 3000-4000 kr/mån och maten får Max kosta 15 kr, men maten är så smaklös så ingen vill äta den. Personalen sliter med de resurser dom har, dom är alldeles för underbemannade och underbetalda.

Min mormor ska in på hem nu eftersom hon inte klarar av att gå på toa eller sköta om sig själv, men jag vill inte att min mormor ska komma till ett hem där ingen har tid för henne, maten smakar illa, får fel mediciner, får inte tillräckligt med näring i maten osv.

Ska pengar få styra allt? Tänk att en äldre dam eller gubbe får dö själv inne på sitt rum för att de inte finns någon personal som kan hålla i handen och säga att allt kommer bli bra uppe i himmelen.

Vi alla kommer förhoppningsvis bli gamla!

Har satt upp ett mål. Jag ska två månader framöver köra för fullt för att mitt knä ska komma tillbaka i shape, men de kommer ske stegvis eftersom jag tyvärr inte kan gasa fullt fast de känns bra. Äter diklo nu och min smärta i knät är verkligen mycket bättre på dessa två dagar som jag har ätit dom. Har inte ont när jag går i trappor. Så nu vill jag bara träna som en dåre så jag kan bli starkt och redo för handboll. Men de kommer bli en långdragen process för att allt ska ske successivt och mitt tålamod tryter. Men jag kommer göra allt för att mitt knä ska bli helt återställt, vare sig jag kommer tillbaka på handbollsplanen eller inte.

Finns mycket annat som jag också tänker på, men dom tankarna håller jag för mig själv. De enda jag kan säga att man lever bara en gång och man ska göra de bästa för sig själv, de finns ingen tid att slösa tid på andra, man måste vara mer ego ibland.

Nu har jag åkt till min moster och Bengt i Stavsnäs, känns mer som hemma än i Skövde just nu. Imorgon kommer mormor hem från sjukhuset och jag och mina mostrar ska möta henne när hon kommer hem, de ser jag fram emot, är så mån av min gamla mormor.

Imorgon kommer även mamma hem från Tunisien, henne saknar jag jämt, så att vi kommer få en hel helg tillsammans ska bli så mysigt. Kommer säkert vara här ute i Stavsnäs i helgen med släkten, där vi kommer äta gott, dricka vin och spela massa kort i vanlig ordning. När är hemma med min familj känns livet som bäst, saknas bara ett helt och vältränat knä. Men de ska fan gå vägen, målet är två månader, den som lever får se.

Har även unnat mig lite nya träningskläder och skor på resan upp till Sthlm idag och även ett kokhett bad med massa skum.

Röntgen visade ingenting, ingen meniskskada, broskskada, korsband, senor, vätska, ledband osv. De ska ju betyda att mitt knä är bra. Men varför gör de så satans ont för då? De va de här jag fruktade för, har ju haft så här från och till i tre månader nu utan någon framgång, ska jag gå tre månader till?! Vad är de jag ska/kan ändra på? Mitt höger blir ju inte direkt starkare av att bara träna de som inte gör ont, men kan ju inte träna för att få tillbaka styrkan för smärtan sätter stopp.

Kom hem från Göteborg ikväll och bestämde mig för att gå till gymmet för att köra lite rehab för knät, eftersom de är ett frisk knä enligt min och tre andra läkare som undersökte mina bilder från röntgen idag. Har ungefär 14 kg på höger ben i bencurlen och 43 i vänster. Efter 10 rep får jag *****ont och inte kan fortsätta. Så nu ligger jag i soffan och har ont i knät.

De enda vi kom fram till va att jag skulle äta diklofinak tre gånger om dagen och hoppas att smärtan försvinner så jag kan träna mitt knä. Tror inte själv på de eftersom jag redan ätit diklofinak i två veckor i somras utan framgång. Men ger de såklart en chans, gör egentligen vad som helst för att de här helvetet ska få ett slut.

Till och med min sjuka katt zero har ledsnat på mitt knä. Dåligt knä = dålig matte.

Har kollat igenom alla magnetröntgen bilderna och gjort en undersökning men Olof hittar inget fel. Smärtan finns men inga tecken på bilderna. De värsta är att jag sitter och hoppas på att de är fel på menisken så jag kan göra något åt mitt knä. Nu måste jag vänta en stund till för vi ska ta kolla om en annan läkare kan hitta nåt. Så vet fortfarande inte vad som är fel.

Ibland brukar jag tänka att jag inbillar mig smärtan men sen när jag ska försöka springa eller böja knät och hugget och ilningarna kommer då blir jag påmind om att de verkligen är något fel på mitt knä. Men vad kan göra så ont och skapa så mycket problem?!

Sitter utanför min läkares dörr och väntar på att han ska bli ledig. Blev helt plötsligt jätte nervös. MR bilderna som jag precis har gjort skickas till honom direkt och nu ska vi kolla på dom tillsammans. Ber till högre makter att dom skonar mig!!

Har varit träningslediga idag och passade på att relaxa på arena badet. Blev mycket bastu och rutschkanor, efter tre timmar med lek och bus så va vi helt slut så blev thaimat framför idol och nu ser vi på en film: inte utan min dotter, har läst boken och fast den är 22 år gammal så är den riktigt gripande, rekommenderar boken skarpt, filmen gör inte rättvisa.

Imorgon ska jag på MR i Göteborg igen för att försöka lista ut vad som är felet bakom mina knäbesvär. Själv tror jag de värsta och de är broskskador. I bästa fall är de ingenting, men de känns omöjligt eftersom mitt knä är så pass dåligt och gör så ont.

Så hoppas att jag får något svar på vad som är fel så jag slipper leva i ingenmansland och inte veta något om min framtid gällande handbollsspel, arbete, flytt?!