En vecka
Idag är de en vecka kvar till hemfärd. Tiden har gått fort nu i slutet och de har varit najs. Jag kom precis hem från stan med en fet våffla med choklad, banan och glass som nu ligger som skumpar någonstans i mina tarmar. Så gott, bästa våfflan jag har ätit. Jag har även hunnit med ett träningspass idag efter jobbet. Idag va de ben och jag orkade ingenting idag. Mina ben sa ifrån, dom ville helt enkelt inte träna idag. Så kan de va ibland men jag gjorde mitt bästa med den dagsformen. Sedan jag kom hit, alltså den 11 augusti. Så har kag tränat alla dagar utan en. De är bea statistik. Men nu är de inte mängden som är avgörande utan kvalitén på träningen och även den har varit ganska hög. Speciellt under mina första två veckor så Sebbe va här och vi körde tillsammans. Jag har försökt att hålla uppe den nivån men de är svårt att göra de själv, man behöver lite pepp och push mellanåt, de behöver alla för att ge de där lilla extra i varje set och i varje övning och sedan göra de varje dag. När jag kommer hem till Sverige så hoppas jag att jag och Sebbe kan köra våra mördarpass några gånger för att bli påmind om den där höga nivån som man lätt kan tappa när jag kör själv för länge.
Men jag har gjort mitt bästa och de känns bra. Ska bli kul att komma hem och fokusera mer på min egen träning och arbeta mot mina mål.
Imorgon är de fredag och då är jag ledig. Den dagen ska spenderas på stranden med olja på kroppen och en färsk pressad apelsinjuice i handen. De ska bli gött, men först tvätt och gym.
