På väg!
Nu sitter jag på tåget, känns som jag är med i en film, en skräckfilm där tåget bara försvinner spårlöst och konduktören är en mördare som styckar sina offer och hänger upp dom i taket så att allt blod rinner ur kroppen. Det finns inte en levande själ den här tiden på morgonen, förutom konduktören då.
De finns faktiskt en film där sådana saker händer, men den va troligtvis inte baserad på en riktig händelse. Nu blir de att luta huvudet tillbaka och somna till lite skön musik..
