Märta Helena Cadario
Min söta gamla mormor som jag älskar så mycket. Hon är 92 år fyllda och har genomfört två stora hjärtoperationer. Hon är nog den segaste och mest envisa norrlänning som finns på denna jord. Ingen i vår släkt trodde att hon skulle leva så länge, vi trodde att morfar Bruno som dog för 15 år sedan skulle va den som va kvar sist, han med sina 4-5 h långa skogspromenader, fisketurer, svampvandring och andra galna upptåg som han jämt och ständigt höll på med, skulle en dag bara lämna oss med den elaka cancern som vinnare.
Idag när jag överraskade mormor med ett besök, låg hon kvar i sin säng och ville inte gå upp för hon kände sig svag och hade yrsel. 5 minuter senare hade jag klätt på henne och gett henne en liten present. Tror att dessa små vardagsgester som ett besök eller ett telefonsamtal, vykort, present eller vad som helst gör hennes dag värt att leva, för jag tror verkligen hon tar en dag i taget. Jag önskar att jag blir en sådan riktigt god och fin gumma som min mormor.
Den här bilden tog jag idag när min mormor låg i sängen, när jag kom in i rummet fick hon tårar i ögonen och jag såg verkligen hur glad hon blev och jag blir lika glad varje gång jag ser eller tänker på henne fast jag tycker de är jobbigt att hon blivit så gammal och mår oftare sämre, de gör ont i min själ.
Lovade henne att hon skulle få va med och fira midsommar med oss i släkten imorgon. Så hoppas hon är piggare då. Vi har redan valt ut fina midsommarkläder som hon ska ha på sig, fast hon glömmer bort de redan efter 5 sekunder.
Jag köpte ett hjärta med en ängel på och hänge upp den i fönstret så hon aldrig ska glömma att hon har en ängel som vaktar henne. Djupt!
