Snart 2 år
Om två månader har de gått 2 år sedan jag skadade mig första gången (korsband). Efter de har allt bara gått utför med min kropp, hälsa, mentalt mm. Men jag ser verkligen ljuset nu. Kan vara med å träna handboll, absolut inte fullt men kan ändå vara med å känna påt. Kunna ta mina första riktiga löpsteg. Känna att min rygg inte hugger till bakre gång jag reser mig upp eller böjer mig ner för att ge katterna mat.
En bild från julafton med min kusin och kusiners barn.
Har egentligen aldrig tagit min hälsa för givet för har varit skadad mycket som ung också, men efter detta år känner jag verkligen hur tacksam jag är för att jag börjar få mig kropp tillbaka. Kommer skydda den väl resten av livet.
Alltid dock en risk att spela handboll på hög nivå, men jag kommer aldrig göra de om inte min kropp är redo för de. Jag menar de enda jag har tänkt på när jag kört min skit tråkiga rehab x 1000 så är ju de för att få komma tillbaka till handbollen. De har ju alltid varit min morot.
När man väl är utanför "handbollsbubblan" så har jag även insett att handbollen verkligen inte är allt. Men jag vill och ska göra min comeback, för de är jag värd. 
En bild från julafton med min kusin och kusiners barn.
