Napprapaten
Fick behandling i 1,5h igår. Fanns tydligen mer saker att knäcka och dra i än i höften. Hon trodde inte de va en inflammation men däremot en irritation. Men fick träna så länge de inte gjorde ont. Så ska prova att vara med på ett av dagens utepass idag. Har nämligen två pass idrott idag.
Är så klart nöjd med svaret från napprapaten men ändå skeptisk. Men märker helt enkelt idag hur höften reagerar. Äter fortfarande diklofenac så borde ta de lungt. Om jag får smärtan tillbaka så kommer jag troligtvis få en kortisonspruta.
De är halvdag i skolan dag. Så slutar efter lunch. Men har möte med rådet LIF och så är de uttagning till volleyboll laget som ska möta Bosönskolan i december. Även min tur att städa huset idag, blääää!
Ska även hinna med och kolla upp biljetter till Australien och handla. Behöver även åka förbi Maria och Bengt för att låna utklädnad till halloween festen som vi ska ha på skolan på fredag.
Igår tränade jag ett lättare benpass och körde en del mage och rygg samt rörlighet och rumpa. Behöver enligt napprapten få bättre motorik i bålen samt stärka upp den. Bättre rörlighet i axlar och armar. Starkare rumpa och även strecha mycket. Så finns helt enkelt en del att jobba med. Känns som att handbollen är väldigt långt borta. Finns inget mer att chansa på, de viktigaste är att min kropp mår bra och att jag kan leva ett liv utan smärta och begränsningar i vardagen. Att inse detta tog mig bara 3 korsbandsoperationer, 4 meniskooerationer. Ständig smärta i rygg och knä, med ett antal inflammationer, snedbelastningar, ryggsmärtor, bristningar. Helt enkelt 3 år av ständiga bakslag och ohälsa i kropp och själ. Kommer med all säkerhet att få träna min sargade kropp hela livet. Va de värt de?
