cadario.blogg.se

Nu kan jag andas ut, bli ledsen igen. Min älskade mormor somnade in i fredags kl 11:02 efter en lång tids kämpande och pina. Nu vilar hon i frid med sin man och familj i själarnas land. Körde på fredag förmiddag från skolaktiviten gladiatorerna för att säga ett sista farväl till momo. Har aldrig sett en död människa förut och de tog väldigt hårt. Hela resan har och är jobbig, tar mer än vad jag kunnat föreställa mig. Valde att ändå åka till Skövde för att få något som distraherar mig från bilen av min döda mormor och tanken på att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. De va ett bra beslut jag tog. Hela tågresan från Sthlm till Skövde på 2 timmar satt jag och lipade, alla på de fullsatta tåget kollade konstigt på mig. Bestämde mig för att när jag sätter ner foten på perrongen i Skövde, då blir de inget mer gråt och tankar på mormor.  Lättare sagt än gjort. Men har haft de trevligt, träffat alla mina underbara vänner och levt i nuet. Har inte haft chansen att tänka eller haft möjligheten att vara för mig själv. Berättade inget för någon, ville inte förstöra helgen. I min ensamhet, den lilla jag fick, rann de ner en tår på kinden men annars har jag lyckats. Inget fel att vara ledsen, jag har med all rätt att vara ledsen.