Reflektion
De har varit tufft, riktigt tufft för mig. Jag är inne i period där jag ofta ifrågasätter mitt arbete och val av yrke. Men jag kommer ge de en chans.
Idag har jag varit nära till gråt två gånger och de händer aldrig mig annars. De är så mentalt påfrestande att arbeta 12 h och hela tiden vara på topp. Jag kan aldrig ha någon svacka eller pusta ut någonstans där ingen ser mig. För överallt där jag rör mig så representerar jag mitt företag som står på min rygg. Jag har ca 40-50 deltagare på alla mina träningspass. Jag hade idag 4 pass och har totalt 18 i veckan, där jag jämt ska vara på topp. Inte nog med de så har jag 8 olika träningsformer, yoga, core, suspension, bootcamp, cirkelträning, spinning, tabata,wod, flexibility flow. Jag har mycket kunskap och är utbildad men allt kunna allt är riktigt jävla svårt. Jag ska alltid vara experten, alla blickar på mig och de tar mycket energi och kraft för mig att ha dessa pass. Att jag alltid ska leverera och vara på topp. Men jag är faktiskt stolt att jag gör detta. Jag gillar inte spinning och jag är definitivt inte en yogatjej, men de är de ingen som vet om och inget som märks. Idag har jag hela min yoga lektion på engelska. Jag hade 49 Skandinavier och en engelsktalande deltagare så då gick jag ha hela passet på engelska. Alltså de va inte de stoltaste ögonblicket i mitt liv när jag ibland inte hittade dom rätta orden. Men alla förstod mig och jag gjorde mitt bästa. Mellan mina pass är de service som gäller. 100 rum innebär minst 200 gäster att ta hand om. Utskällningarna har varit många och jag har inte förtjänar en enda. Ibland undrar jag vad de finns för idioter. Men jag måste lyssna och ta hela skiten. De är många gånger jag funderar på att inte följa den regeln. Vet inte om jag får mer skinn på näsan, men jag vet att jag förlorar tron på människan. Självklart finns de massa underbara gäster, de är dom som ger mig energi och gör så jag vill fortsätta att jobba. Men på 100 snälla gäster finns de minst 10 som är motsatsen och de är dom man kommer ihåg och dom som sticker hål på mig så jag snart inte har någon luft kvar. De låter hårt men detta är verkligheten för oss reseledare. Dagligen gråter mina kollegor för att dom har varit med om otrevligheter. Jag undrar ibland om folk är extra elaka mot reseledare för att de kan de. Vi ska ju bara stå där och nicka och beklaga medan dom ska skrika och spotta bäst dom vill, för kunden har ju alltid rätt. De finns gränser och när jag är mer bekväm i min roll och har mer kunskap om hur de fungerar här, så kommer inte jag ta någon skit. Jag struntar i konsekvenserna. Ha en fin kväll Önskar en trött Linda och och pigg Oreo som just nu tuggar på mitt hår..